Kent "Mannen i den vita hatten (16 år senare)" lyrics

Translation to:deenpl

Mannen i den vita hatten (16 år senare)

En bänkrad i en rastlös sen aprilJag tittar över axeln och ser dig blinka tillJag kan få dig när du villEn vind blåser skräp längs korridoren en sista gångOch du & jag håller andan och håller händer i språngetDet är inte så långt hem

Än fanns det tusentals tårar kvarOch de var dina att ge vem som helstÄntligenDe är de dyrbaraste smycken du harSå be aldrig om ursäkt igenÄntligenPasserar vi deras gränser

Minns du vår blodsed, våran lagVårt dumma korståg mot en lika korkad stadJag minns allt som naglarna mot glasMen du bara skrattar åt mig, förminskar allt till ett skämtMen jag ser på din ängsliga hållning, din jagade blick att det kännsAtt det är långt hemSnart finns det inga tårar kvarDe var våra att ge vem som helstAntligenDe är de dyrbaraste smycken vi harSå be aldrig om ursäkt igenÄntligenSätter du själv dina gränser

Den där pojken jag aldrig kändeSom gick på gator jag aldrig sågOch tänkte tankar jag aldrig tänkteUnder ett tunt och flygigt hårOch alla känslor slog och sprängdeHela vardagen full med hålI en tid då inget händeI en stad som alltid sovMen älskling, vi var alla en gång småJa, vi var alla en gång småJa, vi var alla en gång små

Jag kastar stenar i mitt glashusJag kastar pil i min kuvösOch så odlar jag min rädslaJa, jag sår ständigt nya frönOch i mitt växthus är jag säkerDär växer avund klar och grönJag är livrädd för att levaOch jag är dödsrädd för att döMen älskling, vi ska alla en gång döJa, vi ska alla en gång döJa, vi ska alla en gång dö

Vi ska alla en gång döVi ska alla en gång döVi ska alla en gång dö

The Man In the White Hat (16 Years Later)

A row of benches in a restless late AprilI look over my shoulder and see you blinkI can get you when I wantA wind blows debris along a corridor for the last timeAnd you and I hold our breath and hold hands in the leapIt's not to long from home

Then there was thousands of tears leftAnd they were yours to give anyoneFinallyThey are the most precious jewelry you haveSo never apologize againFinallyWe pass their limits

Do you remember our blood-oath, our law?Our dumb crusade against and equally stupid townI remember everything, like nails on glass*But you only laugh at me, reduce everything to a jokeBut I see in your anxious posture, your hunting gaze that it feelsThat it's a long way from homeSoon there are no tears leftThey were ours to give anyoneFinallyThey are the most precious jewelry we haveSo never apologize againFinallyYou set your own limits

That boy I never knewThat walked on streets I never sawAnd thought thoughts I never thoughtUnder a thin and flyaway hairAnd all the emotions struck and explodedEvery day was full of holesIn a time where nothing happenedIn a town that always sleptBut darling, we were all small onceYes, we were all small onceYes, we were all small once

I throw stones in my house of glassI throw arrows in my incubatorAnd so I grow my fearYes, I'm always planting new seedsAnd in my greenhouse I'm safeWhere envy grows bright and greenI'm terrified to liveAnd I'm afraid to death of dying**But darling, we will all die one dayYes, we will all die one dayYes, we will all die one day

We will all die one dayWe will all die one dayWe will all die one day

Here one can find the English lyrics of the song Mannen i den vita hatten (16 år senare) by Kent. Or Mannen i den vita hatten (16 år senare) poem lyrics. Kent Mannen i den vita hatten (16 år senare) text in English. Also can be known by title Mannen i den vita hatten 16 ar senare (Kent) text. This page also contains a translation, and Mannen i den vita hatten 16 ar senare meaning.