Vildgräs
Karl Oskar:En enahanda låt, en enda tonen ödslig klang av spett mot sten på Korpamoenden ekar i mig än om tröstlöshetOm sånt som varje fattigbonde vetStenen låg där som ett hån....
Karl Oskar och Nybyggare:Stenen kom man aldrig från
Karl Oskar:Och när jag slet för några magra strånDå låg all jorden här i väntan påsin brukare, till ingens nytta låg den så- all orörd, fruktbar mark - sen skapelsentills så en dag där kom en man som var beredd att bruka den
Nybyggare:Här fanns bara vildgräsfanns bara beteåt hjort och rådjur och älgNu växer här vete,korn, råg och potatisall tänkbar grödaDen vildmark som vi har röjtmed mod och med mödanu ger den oss föda
Karl Oskar:Jag synade mitt arv, min ödeslottbeströdd med sten och skärv var gården som jag fåttMin far han gav sin rygg och sina benåt denna tysta, gråa, grymma sten
När jag började förstå
Karl Oskar och Nybyggare:att det aldrig skulle gå
Karl Oskar:att klä och föda oss och våra småDå låg all jorden här i orördhetI väntan låg den djupa myllan, svart och fetDen hade legat så sen skapelsendet året då där kom en man på eftersommarenoch började att bruka den
Nybyggare:Här fanns bara vildgräsnu står här gröda
Karl Oskar och Nybyggare:Nog är det rättvist att jagfår lön för min mödaJag bröt mina åkraroch körde plogenOch varje stock i vårt i husden högg jag i skogenAtt sträva och slitaen dag i sänderdet är en settlares lottoch jag har röjt och bräckt och plöjt och såttoch skördat och tröskatmer än de flestajag har gjort rätt för min markjag gjorde mitt bästa
Karl Oskar:Här fanns bara vildgräs.