Min Astrakan
Allt är stilla, allt är bra,du blev buren över ett havi modersvärme på din tusenmilsfärd.Gränslös trygghet fick du hatills du plötsligt kastades uti denna farliga, främmande värld.
En gång ska du fråga din morhur det var, hur det blev att jag for;”Finns den kvar den platsen nu,som var ditt hem?”, frågar du.All den tid, som mitt hjärta kan slå,finns den kvar, ska för alltid bestå.Bortom denna Nya Värld,som såg dig födas, min vän.Där mognar äpplena än,bortom en vid oceandär står min astrakan.
Ja ,en gång ska du fråga din morhur det var, hur det blev att jag for;”Finns den kvar den platsen nu,som var ditt hem?”, frågar du.All den tid, som mitt hjärta kan slå,finns den kvar, ska för alltid bestå.Bortom denna Nya Värld,som såg dig födas, min vän.Där mognar äpplena än,bortom en vid oceandär står min astrakan.