En Livstid I Krig
Jag ser mig om och ser mitt hem försvinna bortMin tid där hemma känns nu alldeles för kortBlott ungdom, knappt en man då plikten kallade migOm hag får se mitt hem igen det vet jag ejBland fränder från min by så drog jag ut i stridOch världen brann
För kriget det kanFörgöra en manJag ger mitt liv för mitt fosterlandMen vem saknar mig?Så se mig som denEn make, en vänFader och son som aldrig kommer hemMen vem sörjer mig?
Gick ut i strid för Sverige, blev döpt i blodDär ute väntar döden, inte hjältemodI fält där fränder faller, hörs ingen sångUtmanar våra öden, ännu en gång
Långt hemifrånDöpas och dö i strid
Och världen brann
För kriget det kanFörgöra en manJag ger mitt liv för mitt fosterlandMen vem saknar mig?Så se mig som denEn make, en vänFader och son som aldrig kommer hemMen vem sörjer mig?
Och när min tid har runnit utVem bryr sig då?De kämpar påFår en soldat ett värdig slut?Få somna inFörsvinna bortOch aldrig vakna
För kriget det kanFörgöra en manJag ger mitt liv för mitt fosterlandMen vem saknar mig?Så se mig som denEn make, en vänFader och son som aldrig kommer hemMen vem sörjer mig?