Flourtanten
Jag är rädd, trots att jag är beredd.Jag har suttit hela danoch nervöst krafsat kråkor ur min kran.På svarta tavlan flimrar geografi förbi,men vad som sägs lägger jag mig inte i,för jag har tankarna åt ett annat håll.
Hon är på väg, hon börjar närma sig.Mina tankar far runt, kom igen,tänk du måste ta dig ut,men allt är redan slut, min tid på jorden rinner ut.
För här kommer...Flourtanten!In i rummet, med bestämda kliv.Ja här kommer...Flourtanten!Hon kommer för att avsluta våra liv.För här kommer...Flourtanten!Snart har jag hela halsen full med gift,som jag fått utav...Flourtanten!Jag för ner min avskedsskrift.
Mitt testamente tecknar jag ner på ett suddigum.Färlåt mig gud, om jag har varit dum,om jag inte alltid har varit så snäll.Ge mig en smäll, ge mig en synting om du vill,men säg mig, farför måste mitt liv ta slut?Det är så mycket i min kropp som jag vill få ut!
Jag väser Hjälp! Jag bara åtta bast,men muggarna stå redan på den bruna brickan av plast.Hon är på väg till mig. Snälla tanten, hejda dig!
Snälla snälla Flourtanten!Häll inte vätskan i min hals.Snälla snälla Flourtanten!Har du något förbarmande över mig alls?Nehe du elaka Flourtanten!Låt mig då dö för mina synders skull!Onda vidriga Flourtanten!Varsågod och häll och se mig falla omkull.
Bort i horisonten hör jag klockor som klämtar för mig.Jan skönjer en präst som harklar sig och säger:" Vi är här för att ta farväl av Egon Ljung,som nu i förtid lämnar oss.Han var så oförstört och ung,sjung ut er sorg, min församling, sjung."
Jag vaknar upp, hela klassen skrattar högt."Trodde du på allvar, att det vi sa var riktigt sant,att hon var en mördertant?"Ja, sa jag, det trodde jag.
Kom tillbaka, Flourtanten!Hur kunde jag tro nåt så hemsk om dig?Jag börja lipa nu...Flourtanten.Alla dom andra hade lurat mig.Förlåt, förlåt mig...Flourtanten!Dom så att du skulle hälla syra i mitt svajl.Jag är så åangerfull...Flourtanten!Du var bara mån om min emalj.