M
Du faller handlöst framför migpå din väg mot okända landOch när din sjukdom tagit digska jag ge någon gata ditt namn
Tar fram vår kameraTar ännu en bildDär du bara ler och ligger still
Det verkar så enkelt vännenÄndå är det så obegripligt svårtJa, det verkar så enkelt vännenMen ingenting i denna världen varväl någonsin lätt att förstå
Jag tog en roll när du blev sjukEn roll som krävde hårdare hudMin kraftreserv den tar snart slutSom min tro på en ingripande gud
I ditt stora hjärta börjar slagen bli småOch du rör min kind så jag förståratt det bara är timmar tills du går
Fem steg bakåt, två steg framPå lite håll liknar det dansOch i drömmen håller du i min hand
Det verkar så enkelt vännenÄndå är det så obegripligt svårtI en värld byggd av män för männenDär ingenting har något värdeUtom minnet av allt som var vårt