Allt är sig likt
Jag väcks mitt på nattenav en magsäck lika tom som min själdrar ned handen i min överfyllda askkoppoch letar förgäves efter en rökbar fimpinnan jag råkar dra ned skiten från bordetaskan klibbar snabbt fast i den gamla ölenutspilld på golvet bredvid madrassenett par polisbilar kör förbi i full fartljudet av deras stressande sirenergnager sig fast i mitt huvudjag försöker ignorera tankarnapå att det är mig de letar efterjag har sovit med kläderna på igenoch i fickan hittar jag några tablettermörkret och bakfyllan gör det omöjligtatt se vad det är för skitobrydd sväljer jag ned alltsammansmed resterna från en avslagen öldrar fingrarna genom mitt flottiga håroch tänker att vad skulle det göra för skillnadom jag aldrig vaknar igen