I förträngda minnens sällskap
Det bedövande ljud utav kraftigt regn emot fönstrethar tonats ned bakom tankarnavinternattens mörker som försiktigt smyger sig ingenom mina neddragna persiennerkänns som en koncentrerad ondskaett mörker utav renaste sortjag känner hur det tränger sig in i migoch dansar galenskapens dans med mitt förståndokända och suddiga minnen skaverunder mina stängda ögonlocktårarna börjar rinna som reaktion till smärtanlängs med blodådrorna sprids kylanutav alla vintrar jag genomlevtoch gömd bland skuggorna i mitt undermedvetnaligger mitt samvete i fosterställningoch hyperventilerar