Hjärter dams sista sång

där elljusspåren ledde hem till middagstiddär allting var modernt runt sjuttiosjudär låghusen slutade och skogarna tog viddär bodde jag, där bodde dudär bodde jag och du

inga jordskalv där vi bodde, ingen frös och ingen svaltmen det skälvde när du rörde vid migdu var sjutton jag var sexton och jag skolkade från alltjag ville bara vara med digjag ville bara vara med dig

nu får jag höra att du lever då och då ifrån en vänOch det verkar som att allting är okejjag undrar om du nångång är tillbaks dit igenoch kanske undrar över migdu kanske undrar över mig

där låghusen slutade och skogarna tog viddär allt var tyst och stilla som på kortdär nätterna viskade om ett sporrande livoch när ingenting var gjortdå när ingenting var gjort

det är lätt att tänka bakåt när förvirringen tar fartoch när jag känner så då tänker jag på digallt är så förgängligt allting kan briserna snartmen du är oförstörd för migdu är oförstörd för mig

men tiden har sin rätt att förändras där den gåroch den är hos dig nu, hos dig och din vänjag ska aldrig mera lägga mig med huvudet mot ditt håroch aldrig älska dig igenaldrig älska dig igen

men vid vägen längs bäcken som sakta ledde hemdär är himlen lite närmre för migdär har tiden gjort en hållplats för oss och allt som häntdit kan jag gå och sakna digdit kan jag gå och sakna dig

men nya dagar väntar med nya tidsfördrivoch allting liksom kräver mera nuså ta dina minnen och försvinn ur mitt livälskade älskade duälskade älskade du