Fjäriln vingad syns på Haga
Fjäril vingad syns på Haga,mellan dimmors frost och dun,sig sitt gröna skjul tillaga,och i blomman sin paulun;minsta kräk i kärr och syra,nyss av solens värma väckt,till en ny högtidlig yraeldas vid sefirens fläkt.
Haga, i ditt sköte röjesgräsets brodd och gula plan;stolt i dina rännlar höjesgungande den vita svan;längst ur skogens glesa kamrarhöras täta återskall,än från den graniten hamrar,än från yx i björk och tall.
Se Brunnsvikens små najaderhöja sina gyllne horn,och de frusande kaskadersprutas över Solna torn;under skygd av välvda stammar,på den väg man städad ser,fålen yvs och hjulet dammar,bonden milt åt Haga ler.
Vad gudomligt lust att rönainom en så ljuvlig park,då man hälsad av sin sköna,ögnas av en mild monark!Varje blick hans öga skickar,lockar tacksamhetens tår;rörd och tjust av dessa blickar,själv den trumpne glättig går.