Under Bergets Rot
Vid morgonstund jag skådade på bergets ryggEn fåra röd som hjärteblodDjupt jag såg den fallaIn i dunklet av bergets rot
Vid solnedgång jag skådade på bergets ryggNu som lågor de dansaI sommarnatten, barnen av hällens stamIn mot dunklet av bergets rot
Modigt jag klängde vid fårans gapSnart sänktes jag mot mörkrets sköteFornfäders sång i djupet lät
I minnet fann jag dåEn sång jag aldrig sjungit förrFrån mina läppar, från mina bringa den ekaDen sång jag aldrig sjungit förr
Vid morgonstund jag skådade i grottans valvEn skymt av vinterns vita ljusDå steg jag med hastUr dunklet av bergets rot
Vid solnedgång jag skådade på marken kallSnöns och isens täckeDå blott en stund jag sjungitMed folket av bergets rot