Le parkour
Jag trampar över allt som står i min väg,ända tills, jag faller omkull eller hur?Svetten rinner i nacken, ingen hinner i fatt mignär jag springer när jag springer när jag springer(gå nu) se vart du går,jag trampa snett och så föll jag rakt ner i ett hål
Jag knöt mina skor och reste mig uppoch tog sen en två tre snesteg över ett guppHoppade över det stora taket på skolmatsalenmed en fot på sopcentralen sedan ner på fotbollsplanenOch så vidare med vinden i ryggenjag hinner och springer och svetten rinner på ryggenJag ilar och rushar mellan bussar och bilarvill hem igen så jag får borsta tänderna, duscha och vilaHoppar, skuttar upp över en tegeltrappaoch det gick lika fort uppför som i nedförsbackarJag blottar min bringa, sliter mitt hår,har laddat upp min kropp med att springa en mil eller tvåOch trots mina för korta hälsener bär benen,tills dess att tröjan är blöt som en tvättsvampHälarna var trötta, jag tar stegen på tå,jag trampa snett och så föll jag rakt ner i ett hål
Refr.
Jag knöt mina skor och reste mig uppoch hela jävla hjärna var som snö slungades uppJag såg ett hål och tog dom tre stegen dit direkt,och växlade historien mellan presens och imperfektpulsen är 113 bpm så länge hjärtan pumpar blodjag fullkomligt flyyyger i mina gympaskordet är så dags för ett frukostsnack,jag saxade över en busshållsplats på jakt efter nått uppåtjack(tre chokladkakor) det räcker med tvåoch vatten för att höja den obefintliga vätskenivånvers efter vers är värst för mina knäskålarut på landsbygden och tvärs över gärdsgårdaringen runt omkring som skriker, bråkar och flängernär jag springer över diken, åkrar och ängar(Vurpar) När man inte ser vart man gårSkosnöret gick upp och jag snubblade ner i ett hål
(Afasi och Filten-en!)
Refr.
Jag knöt mina skor och reste mig upp,och stod och väntade i en kvart för att hämta lite kraftMed inställnigen att det du ser du är det du fårjag springer på en motorväg, åt helvete med elljusspårTre plus två är takten som börjar med två-fots tramp,och aldrig slutar som Forrest GumpTungan hänger i mungipan som en låskolv,jag flåsar, andas, flåsar för att undvika att få håll(Stad efter stad) Land utan min bil,men jag kutar beslutsamt med sjumila klivSlutligen vänder jag mig om och springer baklänges,aslänge, allt som syns av mig är mina fartränder(Å dammet från gatan) Jag stannar och pratar,en bartender visar mig vägen (för han hade kartan)Över och under, underlaget är asfalt, grus och betong, sand, sten, gräs, vass, urskogMina apostlahästar löper galopp,till nån Galapagos-ö där vi travar och löper amokSpring ner i ett hål, spring och glöm dentillbaka hem, ner i sängen och vakna upp ur drömmen
Refr.
Och då trodde jag att du förstog att vi gjorde musiken som den borde vaOch då trodde jag att du förstog att vi gjorde musiken som den borde vaOch då trodde jag att du förstog att vi gjorde musiken som den borde vaOch då trodde jag att du förstog att vi gjorde musiken som den borde va