Ensammast i Sverige
Ner från minus femtio graderMannen bredvid stinker svettVi går ner i varma mörkerJag gör dig arvlös på en servett
Och jag ser dig på terminalenSom en hägring en Prada-klonJag har gömt behov i sjalenFör just en sån här otänkbar situation.
Jag gick långsamt fram mot bordetMed min avvaktande blickÖver munnen mitt i ordenslog du till så hårt det gickOch jag såg hur du tyckte om detFrån nästan bottenlös tristesskom det kärleksvarma våldetoch vinet spills blir bleka rorschach-test
Jag ser nån vid ett rödljusSamma NK-paraplyOch nånstans i min plånbokglöder en post-it från -97Där tio kulspetsblå små siffrorskriker våga utan ordMen ögonblicket glider undansom skuggorna från små grå lätta moln
Jag ser din rygg från taxinfast jag vet att du har flyttfrån det kalla, tysta landetJag stampar torkarbladens rytmOch jag minns ingenting som händemen jag kallsvettas ändåVM i att hålla färgenTyck synd om migjag är ensammast i Sverige
Och jag är drog med dig i mitt fallOch sen gled jag bara undanSå förlåt, förlåt för alltFör min förbannade kluvna tungaJag har ett foto någonstansDär vi är drottningar och kungarNu ligger bilder överalltdär gamla ansikten är ungaOch jag har letat som besattefter känslor som är försvunnaOch det har varit en lång, lång nattmen jag är glad att mina tårarär behärskade och lugna