Stranden
Vit som en duva låg havets strandOch allt var sol och kärlek alltTörsten brann som solens fackla brannMen havet var för salt
På stranden satt vi under sol och vindI sanden skrev vi hennes namnMen floden kom och havet smög sig inOch hennes namn försvann
Så vaknade vårt liv i kärleksbrandMen vi förstod vi hade felO soldröm, vinddröm, havsdröm, ni försvannMed er försvann vår själ