Till en vildmarkspoet
Och snön föll vit i vinterskog där räven stod på lurFör tystnaden i blånad vildmarkstraktHär dröjde du vid kojans eld och drömde om en vårOch skrev din sång och höll vid milan vakt
Nu porlar den i vårens tid, din fors i milsvid skogNu surrar den av bin din sommarängJag anar spår av kärva steg som trötta spelmän togOch rosors blod i ton från sorgens sträng
Än sjunger vinden vida när hösten brinner rödDin sång om livets villkor, om kamp för hem och bröd
Nu porlar den i vårens tid, din fors i milsvid skogNu surrar den av bin din sommarängJag anar spår av kärva steg som trötta spelmän togOch rosors blod i ton från sorgens sträng
Du vandrare, du speleman, du kung i tiggardräktDu brann i natten fylld av köld och isDen eld som brann den värmer än, din saga och din diktOm evig sol och sommarparadis
Nu porlar den i vårens tid, din fors i milsvid skogNu surrar den av bin din sommarängJag anar spår av kärva steg som trötta spelmän togOch rosors blod i ton från sorgens sträng
Än sjunger vinden vida när hösten brinner rödDin sång om livets villkor, om kamp för hem och bröd
Nu porlar den i vårens tid, din fors i milsvid skogNu surrar den av bin din sommarängJag anar spår av kärva steg som trötta spelmän togOch rosors blod i ton från sorgens sträng