Jag föddes ur havet
Jag föddes ur havet vid vindarnas lekOch väcktes i vågornas dansOch spolades upp på den grönskande strandOch visste med ens att jag fanns
Jag kände mig hungrig, då åt jag mig mättAv frukter som föll i min handMen oron blev stor för kommande da’rSom levande känner ibland.
Nu lyssnar jag tryggt till de lugnande slagSom endast mitt hjärta kan geJag räknar ej längre de tider som flyrJag fruktar ej vad som ska ske
Innesluten i jordens famn ska du alltid varaVem du är och vad du är behöver ingen förklaraTiden går och den står still, allting finns och hör dig tillInnesluten i jordens famn ska du alltid vara