Tropaion
Jag står på knä vid platsen för min lägereld,jag kokar köttet från en rykande trofé.Jag ger ett hell, under stjärnklar, öppen veldtill den best som sitt liv finge ge.
Jag bär en drift, liksom Attila och Xenophon,i min pilbåge lever dess hamn.Ty min hunger är min Nemesis och min demon,genom den har jag givits mitt namn.
Tropaion, TropaionTropaion, Tropaion
Kalaharis stäpp är en ogästvänlig platsmen mitt hjärta är evigt just där.Jag hör den vind som kallar till en ny strapats,svarta döden, är vad jag begär.
Det södra korset tronar över blod och pil och Afrika,över drabbningens sargade land.En hårdhet dväljs i en bloddränkt historia,så röd som Afrikas virvlande sand?
Tropaion, TropaionTropaion, Tropaion
Stof en bloed, rooi sandBy die vuur stan die jagter met en skedel i sy handStof en bloed en rooi sandBy die vuur stan die jagter met en skedel i sy hand*
Tropaion, TropaionTropaion, Tropaion
Stof en bloed, rooi sandBy die vuur stan die jagter met en skedel i sy handStof en bloed en rooi sandBy die vuur stan die jagter met en skedel i sy hand