Flunitrazepam
Jag föddes liten och blå, precis som en människaJag skapades av, ett team av de främstahjärnorna på Hoffman la Roche i Schweizsom hellre tjäna en slant, än gjorde nått åt AIDSMin uppgiften löd, du ska få folk å sovaom man tar dig ska det känns som om man fått en gåvaSå de packade ner mig, och alla mina bröder,och skeppa oss ut till alla som behövdeTill slut så hamna vi på, en hylla på ett sjukhusVarningen sa blanda oss och du får ett sjukt rus,men när vi skrevs ut var det till en ensam själSom bar på en krossad dröm om att få leva väl,hon slets ihjäl kunde knappt försörja sin sonFattigdomen var ett faktum som höjde nivånBåde stress och oro som höll henne vaken,hon tiggde till doktorn om han kunde göra nåt åt sakenOch doktorn sa är det svårt, ja då tar du tvåså hamna jag där stående i hennes badrumsskåp
Dom kallar mig en sövareDom kallar mig bedövareOch säljer mig och sväljer mig jag är en riktig dödareAlla vill ha mig för jag är så populärIngen är billigare på gatan än roppen ärAlla vill ta mig glömma bort sina problemMen jag vet för jag förvandlar era hjärtan till stenMen ni vill ha mig för jag är så populärIngen är billigare på gatan än roppen är
Och kvinnan hade en son, han var väl sextonÄven han med problem, eller så sa rektornHan fick bara skäll, (öh) inget vänligt pratHan var dum han var lat, det var ett ständigt tjatOch sonen var trött, och önskade helst av allt att flyMen rektorn var sträng, och sa han hade fel attitydHan fick bottenbetyg, han var stökig och bråkigHan rökte i smyg, och han skötte sig dåligtHans kassa självkänsla, växte till hatRektorn tog näven i bordet och sa kom ej tillbaksRektorn ringde hem till Jens mamma med detsammaOch berättade bland annat att han var mäktigt förbannadSå mamma behöver nu äta två av mina blå bröderFör att få det gå över hon står och gråter och blöderVid badrumsskåpet, med Rohypnollådan i handenHon tappa den på golvet det var där sonen fann den (ey yo)
Sonen vaknar tidigt och går in på dassetHan hittar mig på golvet, och sköljer ner mig med vattenHan stapplar in i köket, och hittar mammas vodkaHan dricker allt han orkar, så förbannat korkatFör jag och spriten blandas i magen så rakt upp i hjärnanJag börjar få honom att känna sig svag och avskärmadHan tittar sig i spegeln, men hans ögon är blankaHan försökar å fatta men får rätt grötiga tankarNu känns det som hatet han bär på kommer exploderaHan resonerar, allt är bara rektorns fel, att han är så jävla förbannadKänner sig helt förtappad han plockar fram en knivoch han försöker gå men han vacklarHan trillar ihop, råkar sticka kniven i magenMamman hör ljudet och springer ut i köket yrvakenHon gallskriker högt nog att höras i SchweizIroniskt att det krävs så lite att förstöra sig själv
De kallar mig en sövareDe kallar mig bedövareDe säljer mig och sväljer mig jag är en riktig dödareAlla vill ha mig för jag är så populärIngen är billigare på gatan än roppen ärAlla vill ta mig glömma bort sina problemMen jag vet för jag förvandlar era hjärtan till stenMen ni vill ha mig för jag är så populärIngen är billigare på gatan än roppen är
Så bara glöm dina problem, jag gör ditt hjärta till en stenOch vill du fly så bara ta, för jag är billigast i stanOch jag har flera många namn, jag söver ner ert långa landSå glöm bort allting som e bra, om de e mig som du vill ha(Va fan)