Hän, sai mut uskomaan, hän,sai mut toivomaan, hän,ja vielä enemmän
Hän, sai mut nauramaan, hän,sai mut laulamaan, hän,antoi mulle sävelmän
Hän, hyvä haltiatar, hän,yön kuningatar, hän,on enää nimi iskelmän
Hän, kun kesä syksyyn vaihtuu ja lehtien nään lentävänTunnen saman ikävän,kun poissa on hän
Hän, sai mut nauramaan, hän,sai mut laulamaan, hän,antoi mulle sävelmän
Hän, taas kitarani viritänJa kuulen tutun helinän,kuin luonani ois hän
Hon, fick mig att tro, hon,fick mig att hoppas, honoch ännu mer
Hon, fick mig att skratta, honfick mig att sjunga, hongav mig en melodi
Hon, hoda fen, honnattens drottning, honÄr bara namnet på en sång
Hon, när sommer vänder sig till hösten och jag ser löv flygaJag känner samma längdan,när hon är borta
Hon, fick mig att skratta, honfick mig att sjunga, hongav mig en melodi
Hon, jag justerar gitarr igenoch hör den bekant rassel,Som om hon var med mig