Lepota zveri
(Davno izgubljena ljubav)
Drvece je pustilo svoje lisceoblaci svoje kiseSav ovaj teret me ubija
Razdaljina prekriva tvoj putRazdire tvoju uspomenuSva ova lepota me ubija
Oh,da li ti je staloI dalje osecam tebeTako svesnaSta je izgubljeno,tu je
Strahujem da nikoga nikada necu naciZnam da moj najveci bol tek dolaziNaci cemo jedno drugo u mrakuMoja davno izgubljena ljubavi
(Jos jednu noc da zivim)
Sigurno daleko od svetaU snu,bezvremensko podrucjeDete,sanjihiv ocijuMajicino ogledalo,ocev ponos
Volela bih da mogu da ti se vratimžjos jednom da opet osetim kisuKako pada unutar meneCisteci sve sto sam postala
Moj dom je daleko ali odmor lezi tako blizuSa mojom davno izgubljenom ljubaviispod crne ruzeRekao si da imam oci vukaPretrazi ih i pronadji lepotu zveri
Sve moje pesme mogu biti komponovanesamo od najvecih bolovaSvaki pojedini stih moze biti rodjen samo iz najvecih zeljaVolela bih da imam jos jednu noc da zivim
Svetac me blagoslovio,ispio me dubokoPljujuci ptanju iz meneAli gresnik i dalje siluje 1000 svetacaDeleci isti pakao samnom
Najsvesniji izbor u bezvesnom svetu...Cuvaj se zveri ali uzivaj u blagodetima koje nudi
(Kirstabel)
"Oh draga Kristabel,Podeli samnom tvoju pesmu.Jer sada znam,ja sam lutak na ovoj tihoj pozorniciJa sam pesnik koji nije uspeo svoju najbolju predstavuMrtav decak,koji nije uspeo da napise krajSvakoj od svojih pesama"
Skönheten i odjuret
[Sedan länge förlorad kärlek]
Träden har fällt sina löv,Molnen sina vattenAll denna börda tar livet av mig
Avståndet täcker din vägTårar ditt minneAll denna skönhet tar livet av mig
Åh, bryr du dig,Jag har ännu känslor för digSå medvetet,Det som borde vara förlorat finns där
Jag fruktar att jag aldrig ska hitta någonJag vet att min största smärta ännu väntarKommer vi att hitta varandra i mörkretMin sedan länge förlorade kärlek
[En natt till att leva]
Säkert borta från världenI en dröm, tidlös sfärEtt barn, drömögt,Moderns spegel, faderns stolthet
Jag önskar att jag kunde komma tillbaka till digIgen känna regnetFalla inom migRensande allt jag har blivit
Mitt hem är fjärran men resten finns så näraMed min sedan länge förlorade kärlek under den svarta rosenDu sade att jag hade vargaögonUndersök dem och finn skönheten i odjuret
Alla mina sånger kan enbart skrivas från den största smärtanVarenda vers kan enbart födas från den största önskanJag önskar att jag hade en natt till att leva
Ett helgon välsignade mig, drack djupt av migOch spottade ut eländet i migÄndå våldtar en syndare 1000 helgonOch delar samma helvete med mig
Det klokaste valet i denna galna värld...Akta odjuret men åtnjut festmåltiden han ebjuder
[Christabel]
"Åh, ljuva Christabel. Dela din dikt med mig.För jag vet nu, jag är en marionett i detta tysta skådespel.Jag är blott en poet som misslyckades med sin bästa pjäs.En död pojke, som inte kunde skriva ett slutTill var och en av sina dikter."