En sångersaga
Jag såg en sovandesHöjda haka,Det svarta skäggetLåg ungt och vekt,Vid silverkantenAv tröjans halsrandOmkring ett ansikteStolt och blekt
Jag såg en sångaresVemodspanna,Det mörka håretI ädelt fall,Den manligt svärmiskaSorgsna läppen,Som kanske sjöng iKung Alberts hall
Jag såg hans dödsdystraÖgon öppnasAtt söka någon,Han aldrig fann,Han slöt dem åter,Och i detsammaDen syn, som skymtat,I luften rann
Men länge hörde jagMjukt melodisktHans tanke talaSitt mörka tal,Sin halvutslocknadeSångarsagaFrån någon walesiskEller angli stad.
"Har jag ej älskat någon,En som var ljuv och vän,Sov jag och drömde jag, låg jagEj mot kvinnoknän,Medan den mörkröda solenSjönk bakom ekar hän.
Hon gav mig en brudnatt,Firad i stjärnesken,Över oss gunga lummigtKronorna gren över gren,Vind var i vide, och vikenSlog mellan säv och sten.
Allt hon begav sin makesGyllene konungasedMedan hon smekte mitt huvud,Milt kring mitt hår hon vred,Gav mig sin själ och för min skullBröt hon sin heliga ed.
Länge drack viÖgat av tårar våttEller med svårmodslöjeKärlek i ont och gott,Kärlek i synd och lyckas,Kärlek i lust och brott.
Hörde jag nyss, att munkensRöst i mitt öra ljöd;Livet är skönt att se till,Kärlekens kind är röd,Nu har din älskade vitnat,Nu är Osviva död.
Nu ska Osviva sovaLänge i slummer sval,Sömnen och drömmen och dödenVar hennes eget val,Aldrig hon ångrade, aldrigGår hon till himmelens sal.
Munk, det är sång och sägnerMunk, det är häxans talAtt, när den sista höstenFällt sina sista blad,Ska en befriare draGenom de dödas stad.
Då har väl åren susatÖver min själ sen då?Då är väl dagen inne,Snart ska väl slaget stå,Då ska befriarens andeStark genom världen gå!"
Som hav i svallning,När vinden kommer,Som våg i vandringGick suset framAv dagens aningI HadesnattenFördold och hemligOch undersam
Men åter sjönk denI djupets mörker,Där förd av drömmenMin tanke samOch åter steg denOch kom tillbaka,Och syner såg jagOch ord förnam.
Och över ansiktetDet föllEn glimt av klarareLjus än förr,Men ännu svagt somEn månes strimmaFrån livets nattGenom dödens dörr.