Neka morgondagen
Jord, fuktig av människans tårarLuft, dyster av mörker och dödHimmel, svart av fruktan och sorgHjärtat, kallt av längtan och svek
Nu bär det av åt evigheten;Åt en plats där smärtor aldrig upphörFaller allt längre ner i mörkrets tunnelAllt längre inBorta