Kent "Mannen i den vita hatten" lyrics

Translation to:en

Mannen i den vita hatten

En bänkrad i en rastlös sen aprilJag tittar över axeln och ser dig blinka tillJag kan få dig när du villEn vind blåser skräp längs korridoren en sista gångOch du och jag håller andan och håller händer i språngetDet är inte så långt hem

Än fanns det tusentals tårar kvarOch de var dina att ge vem som helstÄntligenDe är de dyrbaraste smycken du harSå be aldrig om ursäkt igenÄntligenPasserar vi deras gränser

Minns du vår blodsed, våran lagVårt dumma korståg mot en lika korkad stadJag minns allt som naglarna mot glasMen du bara skrattar åt mig, förminskar allt till ett skämtMen jag ser på din ängsliga hållning, din jagade blick att det kännsAtt det är långt hem

Snart finns det inga tårar kvarDe var våra att ge vem som helstAntligenDe är de dyrbaraste smycken vi harSå be aldrig om ursäkt igenÄntligenSätter du själv dina gränser

Den där pojken jag aldrig kändeSom gick på gator jag aldrig sågOch tänkte tankar jag aldrig tänkteUnder ett tunt och flygigt hårOch alla känslor slog och sprängdeHela vardagen full med hålI en tid då inget händeI en stad som alltid sovMen älskling, vi var alla en gång småJa, vi var alla en gång småJa, vi var alla en gång små

Jag kastar stenar i mitt glashusJag kastar pil i min kuvösOch så odlar jag min rädslaJa, jag sår ständigt nya frönOch i mitt växthus är jag säkerDär växer avund klar och grönJag är livrädd för att levaOch jag är dödsrädd för att döMen älskling, vi ska alla en gång döJa, vi ska alla en gång döJa, vi ska alla en gång dö

The man in the white hat

A row of benches in a restless late AprilI look over my shoulder and see you blinkI can have you whenever you wantA wind blows trash along the corridor one last timeAnd you and I hold our breath and hold hands in the jumpIt's not so far home

Then there were thousands of tears leftAnd they were yours to give to whoeverAt lastThey are the most precious jewels you haveSo never ask forgiveness againAt lastWe went past their borders

Do you remember our blood oath, our lawOur dumb crusade against a just as stupid townI remember it like nails against glass But you only laugh at me, reducing it all to a jokeBut I see in your anxious posture and your hunted look that you feelThat it is a long way home

Soon there were no tears leftThey were ours to give to whoeverAt lastThey are the most precious jewels we haveSo never ask for forgiveness again At lastYou set your boundaries yourself 

That boy I never knewThat walked on streets I never sawAnd thought thoughts I never thought Under thin and wispy hair And all the feelings fought and explodedThe whole week full of holesIn a time where nothing happenedIn a city that always sleptBut dear, we were all small onceWe were all small onceWe were all small once

I'm throwing stones in my glass houseI'm throwing darts in my incubatorAnd so I cultivate my fearYes, I constantly sow new seedsAnd in my greenhouse I am secureThere grows jealousy, clear and greenI am scared out of my life to liveBut I am scared to death to dieBut dear, we will all die somedayYes, we will all die somedayYes, we will all die someday

Here one can find the English lyrics of the song Mannen i den vita hatten by Kent. Or Mannen i den vita hatten poem lyrics. Kent Mannen i den vita hatten text in English. This page also contains a translation, and Mannen i den vita hatten meaning.