Den ständiga resan
När jag tänker på den ständiga resan genom livetNär det alltid känns som höstDå vänder sig vinden sakta mot norrOch blommorna dörDet faller regn i mina drömmar
Jag måste resa igen och leta efter tröstJag måste leta igen efter ömhetens röstJag måste resa igen till nästa höstDen ständiga resan till nästa höst
När jag vandrar på den steniga vägen genom livetNär det känns som jag bar på en sorgDå gömmer sig solen sakta i molnOch ordet är adjöSnart faller snö i mina drömmar
Jag måste resa igen och leta efter tröstJag måste leta igen efter ömhetens röstJag måste resa igen till nästa höstDen ständiga resan till nästa höstOh den ständiga resan till nästa höst