Ensam lång väg hem
Först när regnen komoch högervinden venTog jag ett tåg från Stockholmvida världen via Flen
Med den vanligaste av planeroch inget nytt att komma medOch det fanns inget att egentligen fly frånbara inget mer att ge
Först när regnet komförstod jag något var felDet var en stilla skakningunder gatorna, långt ner
Det var den vanligaste förvarningvarken mindre eller meroch det fanns inget att egentligen fly fråndet fanns ingen tid att be
Och en vidöppen väg rullar ut framför ossi en ödelagd stad där ateister bär korsjag säger till dig det var tur att du komjag har skyhöga krav och det här är lagommen det är inget för mig
Först när våren kommed solidaritetlängtar jag hem till Stockholmförstod jag vidden av mitt svekOch med den lamaste av ursäktervarken samtal eller brev
Så fanns det inget att egentligen sägadet bara blev som det blev
Och en vidöppen väg rullas ut framför ossfrån en ödelagd stad där ateister bär korsJag säger till dig det var tur att du komjag har skyhöga krav och det här är lagommen det är inget för mig
Det blev en ensam lång väg hemDet blev en ensam lång väg hemDet blev en ensam lång väg hem
Det blev en ensam lång väg hemDet blev en ensam lång väg hem