Vid Protesfabrikens Stängsel
Vid protesfabrikens stängselLa du din hand på min axelOch sa att livet var något enkeltMen jag kunde inte hålla med dig
På en betonglagd äng stod viDu bad mig ta kärlek lätt som en vindMen jag var så ung och dumdristigOch tårarna rann ner för min kind
För vem kan glömma att stjärnorna någon gång blir stenarOch vem vet hur länge vi har varandraI en nedlagd hamnstad full av misstro och ohållbarhetMötte jag min kärlek