Förgätmigej
Ensam hör jag vargar ylaÅngesten ger ej respitVad hjälper det att gråta som en kvinna
Här ute härskar snö och kylaOch den som finner stigen hitKommer endast att slutligen finna
En frusen kropp på ett iskallt golvEn brukad hylsa, kaliber 12
Ett styng av smärta, ett stänk av krutÄr den enda vägen utSen är alla plågor slutDu har övergivit migMen nu när slutet visar sigBer jag dig, förgätmigejFörgätmigej
Efter tankens kranka blekhetRiver i min trötta själMin tid är förbrukad och förverkad
Bleka skuggor i månens skenHjärtat stannar tungt som sten
Ett styng av smärta, ett stänk av krutÄr den enda vägen utSen är alla plågor slutDu har övergivit migMen nu när slutet visar sigBer jag dig, förgätmigej
Ett styng av smärta, ett stänk av krutÄr den enda vägen utSen är alla plågor slutDu har övergivit migMen nu när slutet visar sigBer jag dig, förgätmigej