Ensamheten
Du skrapar rutor nu igenJag är passageraren, det är du som körStan förblöder, allt är stängtDu pratar jobb, jag längtar hem igenÅh, det är så svårt att höra vad du sägerVad är det du egentligen vill säga?
Sekelskiftesvillan gapar tomMan skymtar fönstren bakom röda lövOch jag minns din pappas bibliotek
I ett centrumkors där virvlar snön det blåser snåltGenom ensamhushållens dubbla låsOch som Sverige sover villor, skogar, elljusspårSextusen vintergransljus mot ensamheten, ensamhetenEnsamheten, ensamheten
Hårt mot hårt mot ensamhetenEnsamheten, ensamhetenHårt mot hårt mot ensamheten
Ett helt nytt ljus ger oss nytt hoppMen även skuggorna blir större nuOch inget är sig längre likt
I din värld av mörkret syns dina brister, mina felSom sprickor där ljus kan tränga inOch jag inser plötsligt, kärlek får man bara seNär tak och väggar rasar in igen i ensamheten
Ensamheten, ensamhetenDet är så svårt att höra vad du sägerEnsamheten, ensamhetenVad är det du egentligen vill säga?Ensamheten, ensamhetenHårt mot hårt mot ensamhetenEnsamheten, ensamhetenHårt mot hårt mot ensamhetenEnsamheten, ensamhetenHårt mot hårt mot ensamhetenDet är så svårt att höra vad du sägerEnsamheten, ensamhetenVad är det du egentligen vill säga?Ensamheten, ensamhetenDet är så svårt att höra vad du sägerEnsamheten, ensamhetenVad är det du egentligen vill säga?Ensamheten, ensamhetenHårt mot hårt mot ensamheten