Bortom det blå
¤¤¤ Jag såg en man vada ner i vattnetJag frågade vart han skulle gåHan sa: "Jag går dit benen bär migDet ska inte va svårare än så"Han talade om himmelen och havetHan valde de slitnaste ordMen orden fick liv då de kom ur hans munJa, det var som om jag plötsligt förstod ¤¤¤
*Att vi är många som talar om havetMen få har havet i sin blickEn gång mötte jag en man med såna ögonMen ingen jag frågat vet vart han gickOch vi är många som talar om himlenMen få kan förstå en evighetJag såg en man han bar himmelen inom sigMen var han finns nu finns det ingen som vet*
¤¤Jag såg en man... ¤¤
*Att vi är många som... *
Han såg solen i ögonenHan var lätt som en vindHan såg bortom det blå på himmelenDå han gick föll en tår på min kind
*För vi är många som.. *