Vinternatt
Snön den föll mot din kind och blänkteDin famn var mjuk, ditt hjärta ömtSom sol var din gåvaDu brann och skänkte mig din kärlekI min svåra stundOch aldrig skall vi allt förgätaTills du far igen
I vinternattensstjärneljusblev vår väntan så lång
Du sade mig fagra ord att följaKänslor är som vind i eldJag gav all min saknadDu brann och skänkte mig din kärlekI min svåra stundOch aldrig skall vi allt förgätaTills du far igen
I vinternattensstjärneljusblev vår väntan så lång min vän, så lång
I vinternattensstjärneljusblev vår väntan så lång min vänI vinternattensstjärneljusblev vår väntan så lång