Sudda sudda bort din sura min

Det var en lite pojke som jämt var arg och sur.Han ville inte skratta, det var en trist figur.En dag sa pojkens mamma: "Klä på dig lille vän.Du får gå ut och leka med Annika och Sven"Då tog han på sig rocken men allra allra sistså tog han på sin sura min,så arg och dum och trist.

Men då sa mamma:Sudda, sudda, sudda, sudda bort din sura min.Sudda, sudda, sudda, sudda bort din sura min.Munnen den ska skratta och va’ gla’.Munnen den ska sjunga tra la la.Munnen har du fått för du ska tralla,Sudda, sudda bort din sura min.

På morgon när han vakna’då var han rar och snälloch när han klädde på sig då hördes inget gnäll.Han började med tröjan och skjortan i en fart,sen tog han på sig byxoroch strumpor ganska snart.Sen tog han på sin sura min,så arg och dum och trist.

Men då sa mamma:

På fredag ska man städa, det gör varenda tantoch pojkens snälla mamma, hon gjorde likadant.Hon fejade i sovrum och trappa och tambur.När kvällen kom var mamma så tröttså hon var sur.Då tog hon av sig förklät, men allra allra sistså tog hon på sin sura minså arg och dum och trist.

Men då sa pojken:Sudda, sudda, sudda, sudda bort din sura min.Sudda, sudda, sudda, sudda bort din sura min.Munnen den ska skratta och va’ gla’.Munnen den ska sjunga tra la la.Munnen har du fått för du ska tralla,Sudda, sudda bort din sura min.