Ekan
På en gammal sur och rutten ekaSom låg på stranden upp och nerSåg jag en liten pojke lekaAtt han på havets böljor redDär han bredbent uti fören stodFylld av stridslust, kraft och modBlev hans eka till ett slagskeppOch han själv var kapten Blod
När jag detta såg en tanke genom hjärnan gickJa, jag önskade då att jag med honom byta fickAtt få leva i en sorglös världDär en vanlig sten, ej värd den minsta slantKan förvandlas till en ovärderlig äkta diamant.