Song om syrsor
Jag kan inte längre höra syrsor - det är tristmen det är en överkomlig bristsyrsan sång är inte någon oersättlig sångmen ändå, jag minns en gång
Det var då, det var en vår, jag var knappa sjutton åroch han var förstås min unge casanovahan sa varmt och ömt, vad det har jag glömtmen det var nånting han lova
evig kärlek, ja jag tror att det var nåt sånt han svorjag var drakens fånge han var sagans prinsliksom vaknad nyss utav prinsens kyssvi såg varann i ögonen och syrsorsjöng sin serenad, jag minns att jag var gladmen det är också nästan allt jag minns
en gång kan det hända det kan hända ganska snarttekniskt går ju allt i sådan fartatt vi kurar hop oss i ett skrymsle på vår jordnågon söker efter ord
det var då det fanns en värld den var inte mycket värdmen den var vårt hem och syrsor sjöng om kvällenvårar kom med grönt allt var ganska skönt -åtminstone på vissa ställen
nu har solen blivit skymd i aniaras isblå rymdoch vi tvivlar på att goda gudar finnsmen jag minns en gång, syrsor sjöng sin sångför den som hade öra till att hörakärlek, tro och hopp, var nåt vi då fann oppmen det är också nästan allt jag minns