Framtidsutsikter
Länge leve misärenMin ledstjärna, mitt alltDu glädjebringande vännenI en värld annars menlös och kall
Kan du tar mig till havet hinsides havenTill den plats bara vi två känner tillDär vi växer och frodas I tystnadUtan andra, utan oss, utan allt
Likt en fyrtioårskris I tidig tjugoårsalderStår det nu klart för mig att svaren de finnes I mitt blodDen vätska som skall tömmas ür det höljeSom försöker hålla samman min menlösa kropp
Och när döden greppar tag mig,Smeker mig, och så omsorgsfullt vaggar mig till sömnsSer jag världen som pånyttföddFolktom, söndertrasad och brungrå