Nostromo
April kom till stan, läget var desperatJag är stolt att vi klarade av detEn del vänner försvann, kärlek på långdistansNågra av dem var jag med och begravde
Men i minnet är jag hemmaMitt rum på ÄppelstigenTar bussen upp mot Nyfors till digJag hittar sista ciggeni Martins paisley-skjortaJag tror att världen väntar på mig
Men vi gav inga löftenHar inga ord att hållaFinns inget mer att säga nuJag lovar att jag minns alltSom solljus på fasadenJag ser det klart framför mig
En spelning på ett kårhusJag mötte mitt livs kärlekUtan att egentligen levtJag föll på knä i hallenJag tillbad telefonenOch varje tyst minut var ett svekOm jag hade något att sägaFick jag åka hela vägenHem till dig eller skriva ett brevSå svara på min frågaJag har så jävla tråkigtVarför blev allt som det blev?
Sommaren kom som ett grymt litet barnDu sa nu är det äntligen överAlla vänner vi harWell, de få vi har kvarÄr det enda vi egentligen behöver
Ensam kom du och ensam går duEn vilsen astronautDen enda levande på NostromoDen sista i ditt slag
Ensam kom du och ensam går duDen starkaste av de svagaOmutbar som Conrads NostromoÄr du en astronaut
Jag lovar att jag minns alltNästan som det händeVi pratar aldrig om det igenMen vi tänker alltid på detFörvränger vissa sakerFörtränger allt det fula vi käntVi slipar ner våra kanterVåra drömmar, våra idealDen obegripliga kärlekenOch vägen till vårt helveteÄr byggd av goda föresatserHjältarna har blivit fienden