Detta har hänt
Nu ser jag lyckan och stoltheten vältaSjälvsäkerheten blir till stora orosmolnSom fördunklar min lysande öppna himmelSå att jag inte längre ser utIgenom min ansträngda öppning i vetandes dunkelSom jag så varsamt byggt och släpatUpp i tankarnas tunga massaTar ett hårdare grepp kring något hårdare än mig
Jag ville mer jag ville göra det igenJag ville lära mig det nya och se på det med ljusa ögonTa lärdom av andra människors sorgOch inte se mig själv på väg åt fel eller rätt håll
Men det finns dagar då jag kryper in i kroppen och gömmer migDu har orden som tömmar mig du har makten att bränna migTills det enda jag har kvar är modet att ge mig av
Dina ögon är klara och din röst är sprödViken med blicken, blick full av glödLigger på golvet och försöker va barnHjälplös så står vi inför våra jag
När du sträcker dig efter mervad är det du känner och vad är det du servi faller på måfå tills vi faller isärmen det ser vi igenom och kan va det vi ärMen det finns dagar då jag kryper in i kroppen och gömmer migDu har orden som tömmer mig du har makten att bränna migTills det enda jag har kvar är modet att ge mig av
Det finns tankar som går å aldrig kommer tillbaksDet finns tankar som ställer mina känslor till svarsVill va precis som du tror, som du tror att jag ärMen jag tror som jag vill å om du tror på det härVi ville båda dra men åt olika hållVi ville båda gå men ej på samma gångOch skulden är vår med betoning på migBorde fatta mig kort, men fatta tycker för dig.