Lennart
Mitt inre monster har jag närt och föttMed hunger, törst och knivFör mänskoblod och mänskoköttTog jag mina systrars livJag åt och drack I vilda dragFrån byltet I min famnTy jag är en antropofagOch lennart är mitt namn
LennartKannibalLennartKannibal
Jag grät när jag plötsligt förstodVad jag faktiskt hade gjortMen slickade min systers blodFrån eggen lika fortMå hända är min metabolismAv särsklit udda måttMen jag har fastnat för kannibalismOch älskar köttet rått
En blodets best, en nattlig vardI'månens bleka skenMed lust och iver gnager jagPå vita människoben
LennartKannibalLennartKannibal
LennartKannibalLennartKannibalLennartKannibalLennartKannibal