Varulfen
Jungfrun hon skulle åt stugan gåLinden darrar i lundenSå tog hon den vägen åt skogen blåTy hon var vid älskogen bunden
Och när som hon kom till skogen blåLinden darrar i lundenDär mötte henne en ulv så gråTy hon var vid älskogen bunden
Kära ulver du bit inte migDig vill jag giva min silversärk
Silversärk jag passar ej påDitt unga liv och blod måst gå
Kära du ulver bit inte migLinden darrar i lundenDig vill jag giva min silverskoTy hon var vid älskogen bunden
Silversko jag passar ej påLinden darrar i lundenDitt unga liv och blod måst gåTy hon var vid älskogen bunden
Kära du ulver du bit inte migDig vill jag giva min guldkrona
Guldkrona jag passar ej påDitt unga liv och blod måst gå
Jungfrun hon steg sig så högt i ekLinden darrar i lundenOch ulven han gick ner på backen och skrekTy hon var vid älskogen bunden
Ulven han grafte den ek till rotLinden darrar i lundenJungfrun gav upp ett så hiskeligt ropTy hon var vid älskogen bunden
Och ungersven han sadlar sin gångare gråLinden darrar i lundenHan red litet fortare än fågeln flögTy hon var vid älskogen bunden
Och när som han kom till platsen framLinden darrar i lundenSå fann han ej mer än en blodiger armTy hon var vid älskogen bunden
Gud trösta Gud bättra mig ungersvenLinden darrar i lundenMin jungfru är borta min häst är förrändTy hon var vid älskogen bunden