Trubbel
Nu lyser ängarna av sommarns alla blommor.Nu surrar bin, och fåglar sjunger överallt.Nu stryker vinden genom trädens höga kronormen i min trädgård är det visset, mörkt och kallt.Här är det risigt och förvuxet, fult och snårigtoch lika hopplöst trist och grått som i mitt bröst.Därute doftar det av sommarns alla dofter.Där är det sommar, men här inne är det höst.
Jag levde lycklig här med dig och mina katterett liv i synd och utan omsorg att bli frälst.Försonad med min karaktär, för jag har aldrigkunnat säga nej till någonting som helst.Och aldrig nekat mig det ena eller andra,och levat livet, tills jag krossades en dag.Det börja med att du bedrog mig med en annan,en som du sa var mycket finare än jag.
Vårt gräl tog veckor, ropen blandades med gråtenoch jag blev grundligt jämförd med din fina vänTills du bekände att han givit dig på botenDå blev det dödstyst här i trädgården igen!Ifrån den stunden blev den mannen dubbelt hatadHan hade lekt med dig, med oss ett litet slagOch jag, jag kände det som även jag var ratadJag ville slåss, och gick mot mitt livs nederlag
Jag hade hammaren beredd under kavajenNär han kom ut i sidenscarf och sa: God dag!Kom in och slå dig ner en stund så får vi prata!Jag bara stammade, nu minns jag inte vad...Och jag blev bjuden på konjak och på cigarreroch kunde inte få mig till att säga nej!Och när vi skiljdes var vi bästisar och bundisoch jag tog saker som du glömt med hem till dig!
Jag går omkring i mitt pompej, i bland ruineroch jag trampar runt i resterna utav vårt livMen du skall aldrig ge mig pikar om supineroch aldrig skall du bli en annans tidsfördriv!Nej, åt det gamla skall vi binda vackra kransaroch ta vårt liv och mina katter som de är.Och trots all kärleksbrist och trasighet och fransarDig skall jag älska livet ut, dig har jag kär!