Sjukhus
Dom tog mig till en plats där inget växteTill en plats där bara skuggorna i dammet hade tidDom tog mig till en sal, ett solblekt sjukhusDär alla dörrar var så tunga att dom inte krävde lås
Dom ledde mig förbi rader av stärkta sängarDär våra steg ska eka länge efter att vi alla gått ur tidenDom skriver ditt namn just när regnet träffar fönstrenOch en ond vind skakar träden, tamburin shakers av döda löv
Och dom tog mig till en smutsig strandDär vålnader av surfare som drunknat samlade PET-flaskor för pantPå en grusväg mellan fält där ondskans blommor tilläts växaOch förvandla evig skog till skvallerpress
Och dom pekar mot en fond, giftgula molnOranga lampor, tysta silos, jetplans ångspår, bengrå tornDom viskar i mitt öra"Ser du framtiden, ser du hur inget växer, inget lever men ingen dör?"
När man äntligen kan se alla mekanismerna där bakomSå blir man aldrig rädd merNär man äntligen kan se alla kejsare står naknaSå vänder allt igenAllt vänder om igen
Jag vaknar i en sal, på ett skuggigt sjukhus står en kvinnavid min säng som blekt sina tänder en grad för hårtHon smeker min kind varligt med en hand konstgjord som dockorsRynkfri, ringlös, målad, tung och febervarm
Min hud är vitt porslin, små ilskna utslag är en släng avallergi främst mot min samtid och min troJag skriver ditt namn tveksamt på ett vykort, liksom testarVem du var, det har jag glömt för längesen
När man äntligen kan se vem som drar i alla trådarSå blir man aldrig rädd merNär man äntligen kan se alla kejsare stå naknaSå vänder allt igenAllt vänder om igen
Jag går ensam in i ljuset
Jag går ensam in i ljusetJag går ensam in i ljusetJag går ensam in i ljuset