Att tysta en varg
Vargarna skriker om blod än en tidOffret är ensamt, vill ej kännas vidBedjar till djuret men sargas av ordÖdmjuk var människan som vargar förstod
Att dagen där på dansar alla på tåVem vet vem vargen ska titta åt då?Utsatt är den som åt vargarna serVargen tar den som åt vargarna ler
Men våren '92 kom alla att förståVem bryr sig om de svaga har det så?Vargarna försvann i dimman av varannEnsam står nån kvar med blodig tandEnsam står nån kvar med blodig tand
Skrik ej i tysthet men var aldrig argEn dag ska offret ge skugga åt vargNågon har sagt mig att ord väger tyngstI strupen är vargen på den som är yngst
I grupp är de starka när gräset är röttKan vargarna klara sig utan sitt kött?Snart kommer offret att sätta emotMen varganas sinnen går ej råda bot
Men våren '92 kom alla att förståVem bryr sig om de svaga har det så?Vargarna försvann i dimman av varannEnsam står nån kvar med blodig tandEnsam står nån kvar med blodig tand
Men våren '92 kom alla att förståVem bryr sig om de svaga har det så?Vargarna försvann i dimman av varannEnsam står nån kvar med blodig tandEnsam står nån kvar med blodig tand