Söndag 13.3.99
Hon känner efter om det här är att vara friOm det här är ett liv med någon mening iDet är ingen som tjatar längreDet är ingen här som ber henne stiga upp
Hon går och plockar och hittar sina gamla brevLite konstigt att läsa om gamla planer när hon vet hur det blevDet är ingen som skriver längreDet är ingenting här som är värt att skriva upp
Ändå känns det som om hela världen sjunger:
Har du kommit nånstansHar du sumpat din sista chansÄr du framme nuHar du valt en väg att gåoch ett mål att sikta påoch är det verkligen du?Är det verkligen du?
Det fanns stunder när hon visste hur det skulle vaMen det är som om hon glömt vad som var så braHon har för länge sen tappat lustenHar för länge sedan glömt vad som var värt nånting
Hon minns bara stunder i periferinHon minns dagar när dom sopade undan krossat porslinDet är ingen som bråkar längreDet är ingen här som börjar gräla om ingenting
Ändå känns det som om hela världen sjunger:
Har du kommit nånstans...
Hon känner efter om livet kan va lite merDet är grått som om ett moln träffat hennes kvarterDet är ingen som pratar längreDet är såna dagar som vänder allt upp och ner
Det är såna dagar som hela världen sjunger:
Har du kommit nånstans...