Den Skimrande
Nu dansar dimmor på tjärnen, som solen väckteDå glimmar daggen i ljungen som natter skänkt i silver tårEn storloms klagan om döden, var hälsad frändeVar gång hon vaknar i jorden, och återföds
Se hon svävar fram, med diserna i dimmanSå skimrande och kall!
Den dagen bringan sitt offer, till ljusa väsenOm hennes skuldror så vita, en mantel för de hängdas gudSe blommor grönska vid graven, de åren varsladess lycka äro förgången, i dyster skrud
Se hon svävar fram, med diserna i dimmanSå skimrande och kall!
Härlig var dansen frejdig och vildFurorna flammar, solen går nedBlickarna tindrar med ögon så blåall jämt de vandra i en ring utav renaste guld
Hon vakar med sin sångFörsvinner bort i dimmanHon vakar med sin sångFörsvinner bort i dimmorna
Se hon svävar fram, med diserna i dimmanSå skimrande och kall!