Blodrött hav

Jag ser i svart och vittSikten är sedan länge skymdFörlorad ute på vidsträckta vattenMed hål i skrovet och revat segel

Himlen stänger sig ovanför migMoln hopar sig i hotfulla skepnaderDetta skrämmer mig, men fascinerar mig oerhörtHoppet slukas, livet dräneras, drömmar mördas

Allt som någonsin har betytt någotförlorar sitt värde, sin egentliga meningJag vet inte var denna skuta kommer föra migMen ändå hoppar jag inte överbord

Jag vill inget hellre än att komma härifrånMen likt en cysta klänger jag mig fastRädd för vad som kan hända, rädd för det okändaÅngest i tusenfald, psykisk tortyr i dess renaste form

Inget land är i sikte, inget hopp skymtarMolnen blir allt fler och fler och tätare för var dagSikten är lika med noll, lönlöst att ens försökaatt se ljuset i tunneln, någon form av räddning

Därför sitter jag fast i denna båtM/S Undergång, de fördömdas skeppAldrig når jag grundet, slutet av färdenJag seglar i ensamhet på ett oroligt hav

Tankar kring död och evig sömn hemsöker mina nätterDesperationen har tagit ett fast grepp kring migMen likt en cysta sitter jag fast i den befläckade relingenFördömd att för alltid segla på detta blodröda hav