En vän i solen
Det är alltid någon debatt igång och jag kan inte se dem.Jag blir full av mörka tankar flera dagar.Jag önskar att jag deltog lite mer i det sociala.Men jag behöver ha det mesta av mig kvar.
Och det är vår i luften, jag börjar tänka på Dalarö.Och jag tänkte på de somrarna med nytt perspektiv.Du var som en kung där bland herrskapens klippor.Gud vad du behövdes i mitt liv.
Var vi såna, du och jag, som glider ifrån varann, eller tänker du att det bara var jag?Jag kanske blev vad man kallar för "carried away".Det såg så bra ut då men allt var inte bra.Och med all vår smak för dekadent romantik, de där nätterna vid Stureplan känns så långt bort nu.Det tog så lång tid sen att hitta tillbaka till nåt värdigt.Men jag sjunker kanske lättare än du.
Nu är häggen tillbaka snart och talgoxen sjunger.Nu är natten nästan kortare än dagen.Tjugo år i Stockholm mellan guld och förluster.Det var du som visade mig allting här i stan.Och jag gifte mig i vår nu och du blev visst aldrig bjuden, fast jag varit på alla dina bröllop vad jag vet.Det var ingenting som hände, bara dagarna som gick.Plus att vi ville ha det litet och diskret.Och jag fattar nästan aldrig någonting av det du gör.Och jag är ledsen att jag inte alltid orkar vara där.Men jag hoppas att jag skriver till en vän i solen.Hoppas du är lycklig och kär.