Frank
Han fångade sparken med huvudethan hade tänkt alla tankar ändåHan stod inte upp när han fick denför full för att ens kunna gåLångsamt glömmer man bort alltockså pojkar i manchestertygmen jag minns våra skrikiga stolar i köketoch virveln på min kula av porslinMin vän hade kritvita tänderHans kläder luktade rökså levande att det kännssom om det jag som är död
En blank danklåg så tungt i min handMer värd än kulor av glasEn dank FrankJag kommer aldrig närmre än såEn blank förmiddag i handen på Frank
Han fångade sparken med huvudetSom att nicka en fotboll i målSom att kasta en sten högt över takenoch klättra dit ingen kan nåLångsamt glömmer man bort alltockså träskor och Gul Blend i smygmen jag minns saker han sa som gjorde mig störreäldre inte så blygPå hans jacka satt fyra märkenHjältar i glittrande tygSlade, Kiss, Bowie & Sweet, året när Pinups var ny
En blank danklåg så tungt i min handMer värd än kulor av glasEn dank FrankJag kommer aldrig närmre än såEn blank förmiddag i handen på Frank
Nu är jag större, nu är jag äldreäldre än duNu är jag större, större än du
En blank danklåg så tungt i min handMer värd än kulor av glasEn dank FrankJag kommer aldrig närmre än såEn blank förmiddag i handen på Frank